Svensk ordbok 2009, webbversion
hå`lväg
substantiv ~en ~ar
hål|väg·en●smal passage mellan höga branter
arkeol.trafik.JFRcohyponymravincohyponymkanjon
○spec.äldre färdväg som uppkommit genom användning och erosion
sedan ca 1580till hål, adj., se hålfot