Svensk ordbok 2009, webbversion

hå`na verb ~de ~t hån·ar●kritisera på ett ill­villigt och förlöjligande sätt ute­slutande i av­sikt att för­olämpa el. förnedra komm.JFRcohyponymföraktacohyponymförhånacohyponymokväda barnen hånade honom för hans fetmafolk­massan hånade den stammande talaren○äv. i fråga om handlande som o­avsiktligt och indirekt är sårandehan hånade allt som fadern höll heligt genom att gå med i kommunist­partiethåna ngn/ngt (för ngt/SATS)sedan ca 1755jfr hån Subst.:vbid1-187308hånande; hån