Svensk ordbok 2009, webbversion

håv substantiv ~en ~ar håv·en●ett fångst­redskap med skaft och en rund ram där ett nät eller tyg spänts till en påse för fångst av fisk, insekter m.m. jakt.verkt.fjärilshåvsänkhåv○äv. om liknande an­ordning för in­samling av kollekt vid guds­tjänsthåvgångkollekthåvgå med håven1försöka få bi­drag​ ungdoms­orkestern har gått med håven för att kunna åka på ett musikläger 2försöka locka fram vänligt om­döme om sig självvanl. på ett alltför tydligt sätt​ hon verkar väldigt öd­mjuk men man märker att hon går med håven sedan 1587sv. dial. håv; jfr isl. háfr, no. håv med samma betydelse; speciellt nord. ord, besl. med häva