substantiv ~en ~er
höft·en●högra eller vänstra sidan av det utskjutande kroppspartiet med ytliga skelettben strax ovanför benens fäste
och nedanför midjan
anat.med.zool.han stod med handen stödd mot höftenhan hade en revolver vid höftenbyxorna hängde löst kring höfternahennes svängande höfterhöfter fäst!sedan 1538av lågty. hüfte med samma betydelse; samma ord som lat. cub´itum ’armbåge’; besl. med kub
2höft
substantiv,
ingen böjning, n-genus
på en höftutan noggrannare bedömning eller beräkning
recepten i boken är ofta på en höft och ingalunda exakta
sedan 1559trol. bildat till hov ’måtta; anpassning’, i hovsam; jfr hövas