Svensk ordbok 2009, webbversion

hö`gaktning substantiv ~en hög|­akt·ning·en●hög upp­skattning av ngns inre egenskaper e.d.; ibl. en­bart betingad av veder­börandes höga ställning komm.JFRcohyponymaktningcohyponymrespekt 1 visa högaktning för ärke­biskopenhögaktning (för ngn/ngt)sedan 1723