substantiv ~t, plur. ~n el. ~, best. plur. högaltarna
hög|altar·et●förnämsta altare i en kyrka
vanligen beläget i koret
arkit.relig.sedan 1346testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)fornsv. höghaltare
Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t, plur. ~n el. ~, best. plur. högaltarna
hög|altar·et●förnämsta altare i en kyrka
vanligen beläget i koret
arkit.relig.sedan 1346testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)fornsv. höghaltare