[hök`-]
substantiv ~en
hög|färd·en●det att vara högfärdig
psykol.JFRcohyponymhögmod
högfärdsgalenbördshögfärdhögfärd och överdådsnobberi och högfärdhögfärd (över ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1385Klosterläsningfornsv. höghfärþ; efter lågty. hochvart med samma betydelse; till färd i bet. ’beteende’