[hök`-]
adjektiv ~t
hög|färd·ig●som uppträder med en känsla av att vara förmer än andra
i ngt avseende, särsk. vad gäller social status
admin.psykol.JFRcohyponymuppblåstcohyponymnedlåtandecohyponymhögdragencohyponymhögmodig
en högfärdig uppkomlingstyphan var högfärdig över sin nya titel○äv. om handling o.d.hans högfärdiga tankar om sig självhögfärdig (över ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1385Klosterläsningfornsv. höghfärdhogher