Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
hög|kon·junkt·ur·en●ekonomisk situation som präglas av god produktion, hög sysselsättning och stor benägenhet att satsa pengar i näringslivet
ekon.JFRcohyponymlågkonjunktur
den svenska ekonomin gick in i en högkonjunktur○äv. bildligtgynnsamt läge
det var högkonjunktur för politiska manifestationer och upprop(under) högkonjunkturen, en högkonjunktur (för ngn/ngt)sedan 1907