Svensk ordbok 2009, webbversion

hö`gkvarter substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en hög|­kvart·er·et●lokal som ledningen av viss (ut­spridd) verksamhet ut­övas från spec. om förläggning för militär stab men äv. all­männare af.mil.minst fem soldater skadades i attacken mot det militära högkvarteretpartiets högkvarter under val­natten○äv. om de verkande personernahögkvarteret har beslutat ...○nu­mera äv. om försvars­maktens högsta ledningvanligen best. f. sing. och med versal ett högkvarter (för ngn/ngt)sedan 1675