Svensk ordbok 2009, webbversion
hö
`
gplatå
substantiv
~n ~er
hög|platå·er
●
höglandsområde med små höjdskillnader
geogr.
JFR
cohyponym
högslätt
○
äv.
högt belägen platå som begränsas av brant stupande ytor
sedan 1881