Svensk ordbok 2009, webbversion

hö`gtryck substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en hög|­tryck·et1om­råde i atmosfären där luft­trycket är väsentligt högre än i om­givningen vanligen med stabil väder­lek som följd arb.fys.meteorol.JFRcohyponymlågtryck under natten förstärks ett högtryck över södra Öster­sjönhögtrycket över Skandinavien börjar försvagasett mäktigt högtryck med centrum över Skott­land rör sig öster­ut○äv. abstraktarehögt luft­tryck goda nyheter för semester­firarna ― fort­satt högtryck○äv. all­männarehögt gastryck högtrycksdäckhögtrycksturbinhögtrycksångpanna○äv. bildligt för att ut­trycka att alla krafter el. resurser sätts in för att upp­nå ngt måljobba för högtryckpå departementet arbetades det för högtryck med budget­propositionenlandets ekonomi går för högtryck(för) högtrycksedan 19212en tryck­metod där färgen över­förs till papperet från upp­höjda partier på tryck­formen bok.konstvet.SYN.synonymboktryck JFRcohyponymdjuptryckcohyponymplantryck högtryck är den äldsta tryck­metoden, än­nu mycket an­vändsedan 1907