Svensk ordbok 2009, webbversion

hö`gvilt substantiv ~et hög|­vilt·et●vanligen koll. (grupp av) ville­bråd som förr bara furstar och adels­män fick jaga nu­mera i Sverige om älg och hjort och äv. om t.ex. björn och rå­djur samh.zool.JFRcohyponymsmåviltcohyponymstorvilt ○ofta bildligtkända och efter­sökta personer vars liv på ett själv­klart sätt intresserar all­mänheten JFRcohyponymkändis journalisterna jagade högviltdet var mycket högvilt i staden under film­festivalensedan 1898jfr ty. Hochwild med samma betydelse