substantiv ~n äv. vard. höjdarn, plur. ~, best. plur. höjdarna
höjd·ar·en1spelad boll som går i en hög bana
t.ex. i fotboll
sport.JFRcohyponymluftpastej
sedan 19212högt uppsatt person
skämts.samh.yrk.alla höjdarna i förstaklasskupénsedan 19653(ngt som ger en) stor upplevelse
vard.psykol.VM-finalen blev tyvärr ingen höjdaresedan åtm. 1985