Svensk ordbok 2009, webbversion

hö`na substantiv ~n hönor hön·an●hona av höns­fågel zool.orrhönatjäderhöna○särsk.hona av tam­höns hönan har värptnacka en hönahönorna kratsade och pickade i dammet○äv. om mot­svarande kött el. mat­rättdet vankades höna på sön­dagen○ofta bildligt för att ut­trycka vimsighet; spec. om kvinna som an­ses ha så­dana egenskapervard.de sprang om­kring som yra hönorhönan Lauraen blind höna hittar också ett kornäven en o­kunnig eller o­begåvad person kan ha rätt ngn gång​ det var o­vanligt intelligent för att komma från honom, men en blind höna hittar ock­så ett korn (gå omkring) som en äggsjuk höna(gå om­kring och) vara o­rolig eller vill­rådig​ prov­svaren kommer först nästa vecka så nu går han om­kring som en ägg­sjuk höna och väntar göra en höna av en fjäderbehandla eller beskriva ngt o­betydligt som viktigtsärsk. betr. skvaller​ de kände sig förföljda av medie­drevet och hävdade att tidningarna hade gjort en höna av en fjäder sedan förra hälften av 1300-taletWestmanna-Lagenfornsv. höna; bildn. till hane 2