Svensk ordbok 2009, webbversion
hö`rlur
substantiv ~en ~ar
hör|lur·en●apparat som trycks till örat och där ljud som överförts på teknisk väg uppfattas
särsk. som tillbehör till telefon el. radio
instr.○äv.hörapparat i form av en lur
mest histor.sedan 1850