verb hötte hött, pres. höt(t)er
el.
2hytt`a2hytt`a
hytte hytt, pres. hytter
höt(t)·er, hytt·er●vanligen pret.
uttrycka missnöje eller hot genom att höja och skaka näven
el. ngt avlångt redskap
komm.den gamle herrn hötte med käppen efter lymlarnahöta (åt ngn/ngt) (med ngt)sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. höta ’hota’; bildn. till 1hot
Subst.:vbid1-190494höt(t)ande,
vbid2-190494hyttande