verb ~de ~t
haff·ar●ta fast
ngn; spec. om polisman e.d.
samh.hon blev haffad för fortkörning○äv.få tag i, hejda
haffa en taxihaffa ngn/ngtsedan 1843jfr lågty. haffen ’hantera’; trol. ljudhärmande
Subst.:vbid1-177573haffande
Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
haff·ar●ta fast
ngn; spec. om polisman e.d.
samh.hon blev haffad för fortkörning○äv.få tag i, hejda
haffa en taxihaffa ngn/ngtsedan 1843jfr lågty. haffen ’hantera’; trol. ljudhärmande
Subst.:vbid1-177573haffande