Svensk ordbok 2009, webbversion

1ha`ka substantiv ~n hakor hak·an●under­käkens främre, under munnen fram­skjutande del med.hakskägghakspetsdubbelhakahan har en grop i hakanen rak höger mot hakan○särsk. med tanke på ut­seendet, ibl. tolkad som tydande på viss karaktären kraft­full hakaen bestämd hakahan bar skägg för att dölja en svag hakaflyende haka haka som inte alls skjuter fram​ det väl­ansade skägget dolde knappt en flyende haka sticka ut hakan riskera att ut­sätta sig för kritikofta genom att hävda ngt​ i yngre dagar var han en kontroversiell herre som gärna stack ut hakan tappa hakanöppet visa sin förvåning eller bestörtning​ den taffliga bok­föringen fick revisorn att tappa hakan upp med hakan!se ljusare på situationen!​ upp med hakan, det ordnar sig! sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. haka; nord. ord, trol. besl. med hake och med bet. ’som har form av en hake’
2ha`ka verb ~de ~t hak·ar1ofta med partikel, särsk.fast, på, upp fästa med ngt som är vinkel­böjt mot rörelse­riktningen t.ex. med hake el. krok el. genom att böja det som ska fästas runt ngt haka på en släp­kärrahaka fast fönstrethan hakade foten om ett stols­ben○spec. i is­hockeyregel­vidrigt hålla fast (mot­ståndare) med hjälp av klubba han hakade (upp) NN och fick två minuters ut­visning○äv. bildligttätlöparen gjorde ett ryck, men han lyckades haka påhon hakade på resonemanget i sitt in­lägghaka ngt (på ngt), haka (fast/upp) ngt (vid/på ngt), haka på (ngt)sedan 1541till hake 2vanligen med partikel, särsk.i fastna i ngt som är vinkel­böjt mot rörelse­riktningen t.ex. en hake el. krok Nollärmen hakade i en spikderas ben hakade i var­andra○äv. bildligttanke­leden hakar inte i var­andrahaka (i) ngtsedan 1698Subst.:vbid1-177679hakande, hakning