Svensk ordbok 2009, webbversion

hal adjektiv ~t ●som man lätt glider eller halkar på om under­lag el. ngt man försöker gripa om admin.psykol.JFRcohyponymhalkigcohyponymslirig glashaldet våta, hala gräseto­lyckan orsakades av det hala väg­lagetden hala fisken○äv. om det man griper medhans händer var all­deles hala○äv. bildligtsom man inte kan lita på spec. om ngn som ut­trycker sig svävande e.d. hennes hala tungahal som en ål und­fallande och o­pålitlig​ de försökte få honom att svara ärligt men han var hal som en ål hal som såpamycket hal​ den frusna väg­banan var hal som såpa sätta ngn på det halasätta ngn på provoch ofta göra honom/henne förlägenurspr. bibl.​ hon har höga krav och sätter ofta sina studenter på det hala (vara ute) på hal isseis sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. hal; gemens. germ. ord, trol. urspr. ’frusen’; jfr halka