Svensk ordbok 2009, webbversion

ha`la verb ~de ~t hal·ar●ibl. med partikel, särsk.fram, ner, upp dra till sig del efter del av rep, tåg e.d., ofta för att ta in före­mål som är fäst vid det särsk. sjö.sjö.JFRcohyponymhissa 1 hala brassarnahala linan styv○äv. med avs. på före­målethala (ner) flaggan○äv. ut­vidgathan halade fram en näs­dukhala (fram/ner/upp) ngtsedan 1765av lågty., nederl. halen med samma betydelse; av o­visst urspr.; jfr förhala, överhalning Subst.:vbid1-177721halande, vbid2-177721halning