Svensk ordbok 2009, webbversion

hamm`are substantiv ~n äv. vard. hammarn, plur. ~ äv. hamrar, best. plur. hammarna el. hamrarna hamr·ar1ett slagverktyg med skaft och flat eller rundad slagyta för smide, in­slagning av spik m.m. verkt.JFRcohyponym1klubbacohyponymban hammarslagspikhammare○äv. om liknande slagverktyg för maskinkraftJFRcohyponymhejare 2 fallhammare○i av­bildningar ibl. i symbolisk an­vändninghammaren och skäran i den gamla sovjetiska flagganmellan hammaren och städet i en mycket svår situation​ de senaste årens låga lönsamhet har satt före­taget mellan hammaren och städet sedan 1000-taletrunsten, Ek, Västergötland (Sveriges runinskrifter)runform homri (dat.), fornsv. hamar; gemens. germ. ord, urspr. ’stenredskap’; jfr sv. dial. hammare ’stenig mark, stenbacke’ 2ett hörsel­ben i mellan­örat med.JFRcohyponymstäd 2 hammaren, städet och stig­bygelnsedan 1738