Svensk ordbok 2009, webbversion

hamn substantiv ~en ~ar hamn·en1större an­läggning för (skyddad) förtöjning, lossning och lastning av far­tyg bestående av kajer, pirar, dockor etc. med kranutrustning m.m.; med naturligt el. konst­gjort skydd mot sjö­gång sjö.hamnarbetarehamninlopphamnkvarterexporthamnfiskhamnfrihamnsmåbåtshamnen is­fri hamnfar­tyget gick in i hamnfar­tyget an­löpte hamnenfar­tyget låg i hamnen hamn som besväras av starkt tid­vattenen hamn skyddad av skär­gårdde flesta större hamnar ligger vid flod­mynningarhamnen var inte helt säker förr­än den nya våg­brytaren byggdes○äv. om naturlig skyddande formationnödhamni hårt väder kan man söka hamn i en vik på nord­sidan○äv. bildligttryggad plats eller till­varo i familjens lugna hamnföra/ro ngt i hamnupp­nå av­sett resultat med ngt​ topp­mötet rodde det nya fördraget i hamn ro i hamn med ngtlyckas full­följa ngttill ett gott resultat​ det tog tre år att ro i hamn med film­projektet vara/komma i hamnvara/komma i säkerhet​ första svenska OS-medaljen är i hamn! sedan 1000-taletrunsten, Ärentuna, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform hafnir (plur., i sammansättn. krik- ’grek-’), fornsv. hamn; gemens. germ. ord, urspr. ’behållare’ 2yttre gestalt ngt åld.sag.JFRcohyponymskepnad människohamnjätten upp­trädde i en örns hamn○äv.vålnad sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ham(p)n ’skapnad; skepnad; klädnad’; gemens. germ. ord; besl. med ty. Hemd ’skjorta’; jfr lekamen