Svensk ordbok 2009, webbversion

ham`pa substantiv ~n hamp·an1en stor spånads­växt med långa, sega stjälkfibrer som an­vänds för fram­ställning av tåg­virke och grövre textilier m.m. bot.matrl.JFRcohyponymcannabis ○äv. om (de bearbetade) fibrernatjärad hampa○äv. om liknande spånads­materialmanillahampasisalhampasedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. hampa; gemens. germ. ord, mot­svarande grek. kann´abis; jfr hämpling 2hand vard.med.ta ngn i hampangripa tag i (handen på) ngnutan större finkänslighet​ buss­chauffören tog frid­störaren i hampan och ledde ut honom sedan 1848till hampa 1 i en äldre bet. ’hår’