Svensk ordbok 2009, webbversion

han`dling substantiv ~en ~ar handl·ing·en1(en­staka) yttring av mål­inriktad verksamhet spec. om verksamhet som bedöms som nöd­vändig i visst läge komm.JFRcohyponymgärningcohyponymaktion drifthandlingkulthandlingaktiv handlingen symbolisk handlingen brottslig handlingen handlingens mandet är dags att skrida till handlingvi måste om­sätta de vackra ambitionerna i handling○i diplomatiska samman­hang ibl. med fixerad betydelseregeringen betraktar grann­landets protest­not som en o­vänlig handlinghandlingen (att+V)gå från ord till handlingseord 2 sedan 1587till handla 2kedja av händelser som bildar stomme i berättelse litt.vet.JFRcohyponymintrig 2 handlingen i berättelsen till­drar sig på 1700-taletdet var svårt att komma in i handlingen i filmen(ngts) handling, handlingen (i ngt)sedan 18193skriftligt vittnes­börd som in­tygar eller dokumenterar ngt och som ofta god­tas bara i original­versionen bok.JFRcohyponymdokumentcohyponym1akt 3cohyponymurkund värdehandlingstudera handlingarna i måletta vara på passet och de an­dra handlingarnaallmän handling(offentlig) handling som förvaras hos en myndighetlägga ngt till handlingarnalämna ngt utan av­seende​ ut­skottet tog del av rapporten och lade den till handlingarna ○ äv. bildligt​ en medioker deckare som man lätt lägger till handlingarna offentlig handlingall­män handling som inte är hemligsedan 1529