Svensk ordbok 2009, webbversion
ha
`
nkön
substantiv
~et
han|kön·et
●
kön vars representanter svarar för befruktning men sedan inte spelar ngn roll vid fortplantningen
hos människor, djur el. växter
bot.
fysiol.
zool.
JFR
cohyponym
honkön
(av) hankön
sedan 1775