Svensk ordbok 2009, webbversion

hante´ra verb ~de ~t hant·er·ar●behandla (före­mål, ofta hjälp­medel) på visst sätt vid an­vändning ofta med syftning på det tekniskt riktiga sättet komm.JFRcohyponymbehandla 1cohyponymhandskas han har inte lärt sig hantera kameran än○äv. med avs. på person el. abstrakt före­teelsebehandla hantera barnhantera sin besvikelsehon visste inte hur hon skulle hantera situationenhantera ngn/ngtsedan 1409öppet brev utfärdat av Peter Magnusson och hustru med gåva till Riseberga kloster i Närke (Svenskt Diplomatarium)fornsv. hantera; av lågty. hanteren ’ofta besöka i affärer; behandla’; av fra. hanter ’ofta besöka’, äldre även ’ut­föra, ut­öva’; besl. med hämta Subst.:vbid1-179598hanterande, hantering