Svensk ordbok 2009, webbversion

harang´ substantiv ~en ~er har·ang·enyttrande som till stor del ut­görs av fasta fraser utan egentligt inne­håll komm.han drog den vanliga harangen om demokratin och yttrande­frihetenen harang (om ngn/ngt/SATS)sedan 1781av fra. harangue ’(hög­tidligt) tal’; av germanskt urspr., nära besl. med rang, ring