Svensk ordbok 2009, webbversion

harmo´nium substantiv harmoniet harmonierkort­form för kf179787orgelharmoniumharm·oni·etett mindre, orgelliknande instrument utan pipor och vanligen med två trampor som reglerar luft­tillförsel och ton­styrka; anv. (förr) i hem, skolor, kapell etc. musikSYN.synonymkammarorgel orgelharmoniumspela harmoniumsedan 1873av fra. harmonium med samma betydelse; till harmoni