Svensk ordbok 2009, webbversion

ha`ta verb ~de ~t hat·ar●känna hat mot ngn/ngt som upp­levs som ett hot, en ond kraft el. ngt all­mänt o­behagligt psykol.JFRcohyponym1avsky den hatade ockupations­maktenhon hatar det byråkratiska krånglethan hatar att förlorahata ngn/ngt/att+V/SATSsedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. hata Subst.:vbid1-180076hatande; hat