Svensk ordbok 2009, webbversion
he`dra
verb ~de ~t
hedr·ar1visa aktning för
person el. ngt som har samband med person
komm.JFRcohyponymutmärka 4cohyponym2ära
hedra sina föräldrarvi hedrar i dag minnet av NNden avgående trotjänaren hedrades med klocka och medalj○äv. med avs. på annan företeelseskänka glans åt
landshövdingen hedrade festen med sin närvarohedra ngn/ngt (med ngt)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. heþra; till heder
2bringa (ngn) heder
psykol.seseheder 2
det hedrar henne att hon inte miste besinningenhedra ngnsedan 1762Subst.:hedrande;
heder