Svensk ordbok 2009, webbversion
he`lbild
substantiv ~en ~er
hel|bild·en●(fotografisk) bild av person i helfigur
film.foto.konstvet.JFRcohyponymnärbildcohyponymhalvbild
en regissör som gärna växlar mellan helbilder och närbilder○ngn gång äv. om bild av föremålkyrkan i helbild(i) helbild, en helbild (av/på ngn/ngt)sedan 1844