[he`l-el.he´l-]
substantiv ~en ~er
hel·het·en●ngt som (tankemässigt) betraktas på en gång i hela sin omfattning
utan hänsyn till enskilda detaljer
af.JFRcohyponymenhet 1
helhetsomdömesamordna delarna till en meningsfull helhetse människolivet i dess helhetvissa missar gjordes, men som helhet fungerade spelet bra○ofta med särsk. stark tonvikt på odelbarhetenförslaget måste antas i sin helhet eller förkastassedan 1827