Svensk ordbok 2009, webbversion

he`lig adjektiv ~t hel·ig●som an­ses stå i nära förbindelse med det gudomliga och där­för behandlas med religiös vördnad admin.relig.JFRcohyponymokränkbar Bibeln ― den heliga skriftHerrens heliga natt­vardJerusalem, den heliga staden○än. ngt försvagatett heligt löftehon greps av helig vrede○äv.mycket kär eller dyrbar för ngn principen om människo­värdet var helig för demde heligas samfundsesamfund den heliga familjensefamilj 1 den heliga stadense1stad 1 det heliga landetse1land helig koseko heliga stolensestol 2 heliga tre konungarsekonung heligt krigsekrig Sista Dagars Heligasedag 2 sedan 1000-taletrunsten, Uppsala, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform hailakR, fornsv. helagher, heligher, hälig, eg. ’o­kränkbar, frid­lyst, som inte får skadas’; gemens. germ. ord; bildn. till hel Den har tro, för vilken mycket är heligt.Verner von Heidenstam, Himladrottningens bild i Heda (i Nya dikter, 1915)