substantiv ~en ~er
hem|gift·en●egendom som den kvinnliga parten för med sig i boet vid giftermål
släkt.○urspr.gåva från föräldrarna till dottern vid hennes giftermål
den fattige adelsmannen tog bonddottern för hemgiftens skullsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. hemgipt, hemgift, till gipt, gift ’givande, gåva’; jfr ge, 1gift, gåva