Svensk ordbok 2009, webbversion
hem`kalla
verb ~de ~t
hem|kall·ar●ofta lös förb. i formenkalla hem
uppmana att återvända till hemorten
el. hemlandet
dipl.relig.○spec. med avs. på diplomatiskt sändebud, vanligen som markering mot landet i frågaambassadören hemkallades för konsultationer○äv. bildligtlåta avlida
högt.Gud har beslutat hemkalla NNhemkalla ngnsedan 1506brev från biskop Ingemar i Växjö till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. hemkalla
Subst.:vbid1-181273hemkallande,
vbid2-181273hemkallning;
vbid3-181273hemkallelse