Svensk ordbok 2009, webbversion

hem`vist substantiv ~en äv. ~et, plur. ~er äv. ~, best. plur. ~erna äv. ~en hem|­vist·et●plats där ngn regel­bundet uppe­håller sig om bo­stad el. annan regel­bundet besökt plats rum.JFRcohyponymdomicil han saknar stadig­varande hemvistkaféet blev en hemvist för konstnärer och skåde­spelare○äv. bildligtkansli­huset, maktens hemvist○äv. om till­hörighethennes politiska hemvisten essäist med andlig hemvist i post­modernismenen hemvist (för ngn/ngt)sedan 1547till 1hem och fornsv. vist ’vistelse­ort’; jfr vistas