Svensk ordbok 2009, webbversion

herr substantiv ~n ~ar titel för (vuxen) mans­person anv. vid till­tal el. om­tal komm.yrk.JFRcohyponymherre 1 herr tal­man!herr Larssonherr NAMNsedan 1350öppet brev utfärdat i Strängnäs av riksdrotsen Nils Turesson om egendomsbyte (Svenskt Diplomatarium)se herre