Svensk ordbok 2009, webbversion

herr`avälde substantiv ~t herra|­väld·eto­inskränkt makt(utövning) över ngn/ngt pol.JFRcohyponymdominanscohyponymmakt 1 Roms herravälde över Medelhavs­området under antikenfienden hade herraväldet i luftenäv. bildligtmöjlighet att behärska eller styra i en kurva förlorade han herraväldet över bilenhon lyckades åter­vinna herraväldet över sig självherravälde (över ngn/ngt)sedan 1527