Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t
herra|väld·et●oinskränkt makt(utövning)
över ngn/ngt
pol.JFRcohyponymdominanscohyponymmakt 1
Roms herravälde över Medelhavsområdet under antikenfienden hade herraväldet i luften○äv. bildligtmöjlighet att behärska eller styra
i en kurva förlorade han herraväldet över bilenhon lyckades återvinna herraväldet över sig självherravälde (över ngn/ngt)sedan 1527