Svensk ordbok 2009, webbversion

herrgård [her`-el.her´-] substantiv ~en ~ar herr|­gård·enstörre, förnäm lant­egendom urspr. för stånds­person, ofta utan tanke på ut­nyttjande av jorden arkit.JFRcohyponymjordagodscohyponymgods 2cohyponymherresäte herrgårdskulturherrgårdsromani herrgårdens vackra park hölls konsert(på) herrgårdensedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. härragardher