Svensk ordbok 2009, webbversion
het`sa
verb ~de ~t
hets·ar1egga upp (jakthundar) till förföljelse
jakt.komm.JFRcohyponymbussa 2
hetsa hundarna på villebrådet○äv. utvidgatuppmuntra till hänsynslös förföljelse
JFRcohyponymeggacohyponymelda 2
de har brutit mot Genèvekonventionen genom att hetsa mot religiösa grupperhetsa ngn/ngt (på/mot ngn/ngt), hetsa ngn/ngt (att+V)sedan ca 1430Själens tröstfornsv. hitza, hissa; av lågty. hitzen, hissen med samma betydelse; trol. besl. med hat, hätsk
2jäkta
komm.Skynda dig nu! ― Jaja, hetsa mig inte!hetsa ngnsedan 1878Subst.:vbid1-182062hetsande,
vbid2-182062hetsning;
hets