Svensk ordbok 2009, webbversion

1hett`a substantiv ~n hett·an1stark värme på gränsen till vad människan tål (el. över den) fys.MOTSATSantonymköld sommarhettaökenhettahon stod inte ut med hettan i sol­skenethettan från mas­ugnen○spec. som tecken på feber el. upp­hetsninghan kände hettan i kindernasedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. hita; bildn. till het 2stark upp­hetsning psykol.i stridens hetta fälldes en del o­övertänkta repliker○äv. ngt försvagatengagemang hon hävdade med hetta flyktingarnas rätt till asylsedan ca 1400Klosterläsning
2hett`a verb ~de ~t hett·ar●ut­stråla stark värme fys.kaminen hettadeden sjukes kinder hettade○äv. i opers. konstruktionerdet hettade om kinderna○äv. om smärta som upp­levs som brännande e.d.såret hettadehetta (om ngt)sedan ca 1400Klosterläsningfornsv. hita Subst.:vbid1-182098hettande