Svensk ordbok 2009, webbversion

himm`el substantiv himlen äv. ~en el. ~n, plur. himlar himl·en1(skenbar) valvformig begränsning av rymden som om­ger jorden och där himla­kropparna tycks vara placerade astron.himmelsblåhimmelsvidkvällshimmelen blå himmelen bly­grå himmelhimlen var all­deles klarunder Söderns himmelalla himlens stjärnorenligt Bibelns berättelse skulle Babels torn räcka ända upp till himlen○äv. om en prydnadsdetalj som försöker efter­likna himmel el. tak (över säng, predik­stol e.d.)vanligen i sammansättn. takhimmeltronhimmelen säng med himmelallt mellan himmel och jordallt möjligt​ i antikvariatet kunde man hitta litteratur om allt mellan himmel och jord röra upp himmel och jordgöra stor affärurspr. bibl.​ föräldrarna rörde upp himmel och jord när han inte kom hem i tid som en blixt från en klar himmelseblixt 1 under bar himmelute i det fria​ på lägret fick de fiska, laga mat över öppen eld och sova under bar himmel sedan 1000-taletrunsten, Ludgo, Södermanland (Sveriges runinskrifter)runform hifni (dat.), fornsv. himin, himil; gemens. germ. ord, trol. urspr. ’ngt välvt’ 2(tänkt) boning för gudomen och de saliga i många religioner, t.ex. kristendomen relig.himmelrikehimlaskaraGuds tron är i himmelendet lilla barnet dog och kom till himlen○äv. som direkt symbol för gudomenhan an­ropade Himlen om hjälpHimlen är mitt vittne○äv. i många mildare kraft­uttryck(milde) himmel vilket o­väsen!det var en himmelens tur att hon hade hjälm○äv. i ett ut­tryck för (tänkt) belåtenhet hos av­liden personHamletföreställningen är lysande och vi kan förmoda att Shakespeare ler i sin himmelhimmel och pannkaka! utrop som uttrycker förvåning, bestörtning e.d.​ himmel och pann­kaka vad du tränar mycket! (komma) som sänd från himlen(komma) mycket lägligt​ före­taget hade mest haft bekymmer den senaste tiden så den stora ordern kom som sänd från himlen vara i sjunde himlenvara i till­stånd av gräns­lös lycka​ som liten älskade hon båtar och var i sjunde himlen när hon fick en egen jolle sedan förra hälften av 1300-taletUplands-LagenHimlen ler i vårens ljusa kvällar, solen kysser liv i skog och sjö.Herman Sätherberg, Längtan till landet (1838)