Svensk ordbok 2009, webbversion

himm`elrike substantiv ~t ~n himmel|­rik·et●vanligen best. f. det gudsrike som ska komma enl. Jesu förkunnelse relig.Jesus talade om hur svårt det är för en rik att komma in i himmelriket○äv. försvagatmycket an­genämt till­stånd eller ställe före­ställningen att vi med vetenskapens hjälp skulle kunna skapa ett himmelrike på jordenefter en vecka ute i skogen var det rena himmelriket att få sova mellan lakansedan 1000-taletrunsten, Timmele, Västergötland (Sveriges runinskrifter)runform himinriki (dat.), fornsv. himirike, himilrike