Svensk ordbok 2009, webbversion

hin [hin´el.hi´n] pronomen ●den i ut­tryck som betecknar djävulen ngt åld.Noll○äv. i själv­ständig an­vändningden onde må hin ta honom!hin hålesehåle hin ondeseond 1 vara ett hår av hinsehår sedan 1604med syftning på djävulen förk. av hin onde ’den onde’, hin håle ’den hårde’; till fornsv. hin ’den (där); den andre’; av om­diskuterat urspr.; jfr hinsidan