substantiv ~en ~ar
hingst·en●hanne av hästdjur
särsk. häst men äv. åsna och zebra (och kameldjur)
zool.JFRcohyponymbeskällarecohyponymvalack
arabhingstunghingsthon lyckades tämja den vilda hingstensedan 600-taletrunsten, Stentoften, Blekinge (Danmarks Runeindskrifter; Santesson)runform hagestumR (dat. plur.), fornsv. hingist; av lågty. hingest med samma betydelse; jfr häst