Svensk ordbok 2009, webbversion

hiss`a verb ~de ~t hiss·ar1ibl. med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad förflytta upp­åt med lyft­anordning el. bara genom att dra i rep e.d. af.JFRcohyponymhala malmen hissas upp ur gruvanhissa segelhissa (upp) flaggan○äv. ut­vidgathöja hissa upp byx­benenhissa (upp) ngn/ngtsedan 1521av lågty. hissen, urspr. en sjö­term; ev. ljud­härmande 2hylla genom att kasta upp i luften komm.segraren hissades av kamraternahissa ngnsedan 1649Subst.:vbid1-182428hissande, vbid2-182428hissning