Svensk ordbok 2009, webbversion

hitt`a verb ~de ~t hitt·ar●komma att upp­täcka ngt som man sökt; med avs. på före­mål el. abstrakt före­teelse NollSYN.synonymfinna 1 hon hittade inte sina an­teckningarefter en stunds letande hittade de en mysig restauranghan hittade feletdet gäller att hitta en ut­väghitta det rätta ordet○äv.till­fälligtvis på­träffa hon hittade en en­krona på gatan○äv. med avs. på plats e.d.kunna leta sig fram till visst mål hittar du till järnvägs­stationen?○äv. i ett ut­tryck för att ngt är nästan gratisvard.10 000 för den bilen, det är som hittathitta (ngn/ngt), hitta (till ngn/ngt), hitta (ngnstans)hitta sig självkomma fram till sin egentliga personlighet​ inte förr­än i 30-årsåldern kände han att han hade hittat sig själv hitta som i sin egen fickahitta mycket väl​ hon kände faluborna och faluborna kände henne och runt­om i Dalarna hittade hon som i sin egen ficka sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. hitta; speciellt nord. ord med o­klar etymologi Subst.:vbid1-182619hittande