Svensk ordbok 2009, webbversion

hi`va verb ~de ~t hiv·ar●ofta med partikel, t.ex.upp, ut förflytta (tyngre last) med svängande rörelse var­vid man ofta tar sats arb.sjö.JFRcohyponym2lämpa 1 hiva ut sop­påsenhiva upp paketet på flaket○spec. med hjälp av vinsch el. spelhiva om­bord ankaret○utan partikel ofta med ton­vikt på att man gör sig kvitt ngtde hivade hela rasket○äv. refl.han hivade sig upp på räckethiva (upp/ut) ngn/ngtsedan 1840sv. dial. hiva, hyva; av eng. heave med samma betydelse; samma ord som häva Subst.:vbid1-182648hivande, vbid2-182648hivning