substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
hjälp|verb·et●verb som bara kan användas i förbindelse med andra verb
och som tjänar till att bilda tempusformer el. att ngt förändra innebörden i den handling e.d. som uttrycks av dessa verb
språkvet.JFRcohyponymhuvudverb
till de modala hjälpverben hör bl.a. ”vilja”, ”kunna” och ”böra”i meningen ”Pelle har kommit” är ”har” hjälpverb och ”kommit” huvudverbsedan 1730